What's up with my heart when it skips a beat?

2009-01-04T03:55:00.002+01:00

En tjugonioårig man från Kanada, vid namn Mark Twitchell - en ambitiös filmskapare har skrivit ett manus och påbörjat inspelning av en film inspirerad av Dexter, och diverse skräckfilmer. Filmen handlar om en man som lurar en annan man till sitt hem genom att låtsas vara en ung kvinna. När den andre mannen dyker upp slår han ned honom, tejpar fast honom i en stol, och ägnar sedan sin tid åt att stycka denne.
Inte långt efter påbörjad inspelning av den här filmen arresterades Twitchell för att ha utfört exakt detta i sitt garage - inspelningsplatsen för filmen. Han står nu anklagad för överlagt mord.
Denne Twitchell har jag diskuterat film med ett antal gånger över internet.
Sjukt obehagligt!

2009-01-01T17:26:00.002+01:00

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4099696.ab

-Det där kan vara det värsta jag läst på länge. vad sker i en människas hjärna milisekunderna innan denne öppnar munnen och formligen kräks ut sin ignorans både högt och tydligt? Den egocentriska världsbilden denne Peter lever i måste ju vara ett rent paradis. Kul för honom.
Hoppas han blir saltförgiftad.

It's gonna be another shitty year

2008-12-31T14:36:00.003+01:00

Hittade dessa på Anna Svarts bilddagbok, så jag tänkte - varför inte?

ÅRET.
Hur har året nollåtta varit för dig? Väldigt olikt alla andra.
Bättre änförra året? Ja.
Har du träffat några nya vänner? Jodå.
Isåfall vilka? Alla ettor.
Någonting du aldrig kommer glömma nollåtta? I.
Har du flyttat under år nollåtta? Fram och tillbaka.
Har du hittat en ny låt som du älskar? Många.
Isåfall vilken? Typ Fine Arts Showcase's Spanish Kerosene.

KÄRLEK.
Hur har din kärlek varit nollåtta? Existerande - och det är första gången.
Har du strulat med någon? Lite för många kanske.
Har du varit kär? Ja.
Har du sagt jag älskar dig till någon? Ja.
Har någon sagt jag älskar dig till dig? Ja.
Har du haft ett hemligt förhållande? Nej, hemligt tror jag väl inte.

SORG&HÄMND.
Har någon i din närhet tagitsjälvmord? Nej.
Har någon i din släkt avlidit? Ja.
Har du slagit någon på riktigt med knytnäven? Nej.
Har duvarit i slagsmål? Nej.

PERSONLIGT.
Har du gjort någonting du ångrar? Ja.
Isåfall vad? Det är privat.
Har du skämt ut dig? Inte överdrivet mycket i alla fall.
Har du ljugit för en vän? Det tror jag väl inte.
Har du gjort något dumt mot en vän? Inte med flit.
Har en vän gjort något dumt mot dig? Inte med flit.

SKOLAN&FRITIDEN.
Vilken skola går du på? Molkoms folkhögskola
Har någon varit elak mot dig på skolan? Mjo, Anna är rätt elak (ond). Sedan finns det ju ett par "coola kids" som ser sig själva som lite bättre än oss alternativa fjollor, så... hehe.
Hatar du någon på din skola? Nej, men jag tycker lite illa om ett par stycken.
Har du gjort något framsteg? Massor.
har du haft alla rätt på ett prov? Inte haft något prov, så nej.

VÄNSKAP.
Har du träffat nya vänner? Ja.
Har du många killkompisar? Ja.
Har du förlorat en vän? Nej.
Har du fått tillbaka kontaktet med en gammal vän? Faktiskt.
Har du gått bakom ryggen på en vän? Nej.
Har du ljugit för en bästa vän? Nej.

Gott nytt år, må du bli uppäten av en elefant.

And the world lay broken, beautiful - reminding me of you

2008-12-30T03:51:00.003+01:00

För ungefär ett och ett halvt år sedan skrev jag ett inlägg i min blogg som såg ut som nedanstående:

Om några timmar lämnar tåget perrongen, och Norrland förvandlas sakta men säkert till ett minne.
Det här är verkligen på riktigt. Det här händer. Snart bor jag inte här längre. Det är dags att dra vidare, att kolla om gräset är grönare på andra sidan.
Hejdå Umeå.
Hejdå Vännäs.
Tack för de här åren!

Vi ses igen.

Ett och ett halvt år. Tiden rinner verkligen iväg.
På ett och ett halvt år har mitt liv kastats upp och ned, fram och tillbaka åtskilliga gånger, och jag tror mig har vuxit som människa. En sak har jag defintivt lärt mig - gräset är inte nödvändigtvis grönare på annan ort, men likt den vinter som varar så mycket längre, och är så mycket kallare i norrland, så är också gräset grönt, lika grönt, en så mycket kortare tid.
Jag är inte hemma här längre.
Det ganska hastiga beslut jag tog en väldigt varm sommardag 2007, sittandes i min mors bil vid busstationen i Umeå då jag öppnade ett brev från Molkoms folkhögskola var förmodligen det beslut som räddade mig. Jag öppnade brevet, med mamma hängandes över axeln för att försöka läsa samtidigt som mig, och sade bara väldigt simpelt, och jag minns detta som igår; "Jag ska flytta till Karlstad".
Jag kommer aldrig att ångra den sekunden detta utspelades under.

Nu har jag en termin kvar - sorgligt att det är så kort, men skönt att komma ut på andra sidan med så mycket mer kunskap.

Jag vet inte, jag känner mig bara sentimental inatt - jag blir lätt så sådana här nätter då sömnen vägrar infinna sig. I grund och botten tror jag bara att jag vill ha sagt, att trots att jag ofta är ledsen nu för tiden så är det ändå okej.
Jag mår bra.

Varför finns det inga kvoter?

2008-12-28T23:05:00.002+01:00

Aftonbladet har idag en artikel som handlar om forskares ilska mot kändisar som sprider felaktig information. Läs detta:

"Matematikern David Leslie menar att [Mariah] Carey helt missuppfattat Einsteins relativitetsteori när hon döpte sin skiva till E=MC2. Sångerskan förklarade att ekvationen stod för "frigörelse = Mariah Carey gånger två”.
– Tvåan i ekvationen betyder att c:et är i kvadrat, inte MC multiplicerat med två. Läser man ekvationen korrekt står det E=MCC. Så kanske skulle Mariah Careys nya tolkning ha varit "frigörelse= Mariah Carey Carey"? säger Leslie."

Matematiker kan vara de torraste människorna på jorden - den gode David Leslie bevisade just tesen.
Kan inte våra alltför viktiga forskare ägna sig åt mer... akuta ärenden?

I walked along the river Ume, it chilled me out of my bones too, but a cold wind is always better than a cold voice

2008-12-22T23:47:00.005+01:00

Ja, så var man hemma igen.
"Hemma" - ett relativt begrepp. Min övertygelse om att Umeå inte längre är min stad har aldrig varit starkare. Tyvärr, men så är det. Jag passar inte in här längre, jag känner inte alla gator på samma sätt längre.
Jag vet inte om Molkom direkt kan ses som hemma, men det är åtminstone ett godtagbart substitut medan jag letar.

Det är skönt att vara borta från Molkom och människorna där för ett par veckor, men längst in saknar jag dem nog redan. Åtminstone några av dem.
Plus att jag ser fram emot att få börja klippa "För Sverige i tiden" snart - eller ja - störa Hamid medan han klipper den, rättare sagt.

Men nu lider 2008 mot sitt slut, och jag måste säga att det varit det konstigaste året i mitt liv. Jag har aldrig varit så lycklig som jag var perioden februari-juli, men jag har nog sällan varit så olycklig som större delen av månaderna som följde.
Men nu har jag sagt hej då till henne, och önskat henne välgång i framtiden, så nu borde det bli bättre.
Och det finns faktiskt en annan som fyller mina tankar emellanåt. Vi får se hur det blir med den saken.
Skönt med ett nytt år.

Jag körde bil för första gången på ett halvår idag - kändes bra, inga problem faktiskt. Förutom att Leif är den värsta baksäteschauffören i världshistorien.

Jag har två manus att börja arbeta på det här lovet, men än så länge har jag inte tagit mig någon vart - allt jag gjort är att äta och titta på Ridley Scottfilmer. Legend var mycket bättre än jag minns den - jag tyckte faktiskt verkligen om den.
Ett av manusen jag ska skriva är en läxa jag fått över lovet, med en premiss jag inte direkt gillar. Men Linnéa sa något idag när jag nämnde det för henne som jag kanske skulle kunna bygga ihop något på. Viva la france o.s.v.
Det andra manuset är en idé till mitt vårprojekt, kanske t.o.m. till den efterlängtade (?) sverigeproduktionen.
Fairytale-swashbuckling är min grej. Jag ska ta och se The Princess Bride någon kväll, sedan ta ett stort glas rödvin och sätta mig och knappra - kanske kan det bli något.
Vi får väl se.
Ring ut det gamla, och god jul.

Och slutligen - en skål till Joe Strummer, död sedan sex år idag.

Och vad du än gör med mig nu, och vad du än försöker säga nu

2008-11-17T13:03:00.002+01:00

Jag hatar mig själv vissa dagar.
Okej, det lät emo. Jag är inte emo.
Jag börjar bara bli less på det faktum att jag aldrig kommer över henne.

2008-10-05T23:33:00.003+02:00

Tänkte bara säga att jag nu även har en engelsk blogg, med inriktning på mitt filmskapande. Feel free to stop by

http://www.BFPdaniel.blogspot.com

I had a smoke on the balcony...

2008-10-02T13:20:00.002+02:00

Jag lyckas då med det mesta - helgen får bli vit.

Förövrigt, i söndags blev jag tilldelad priset för bästa ljud på Filmörnen - den lokala uttagningen till Novemberfestivalen; SM i ungdomsfilm. Kvalade även till November.
Känns helt ok må jag säga.

Och jag vet att allt är falskt och bedrägeri, men det struntar jag i...

2008-09-08T09:13:00.005+02:00

Där ser man, en helg kan snurra saker, händelser och känslor flera varv.
Jag tror jag är över henne nu. Eller, inte över kanske, men på väldigt god väg i alla fall.

Jag har haft en grym, om än tärande, helg med mycket alkohol, sång, och dans. Gött.
Min säng var lite varmare än vanligt också.
Hoppsan.
Men varför inte?

Nu väntar en vecka av hårt arbete. Det ska bli skönt på sätt och vis.

Någon har rippat min film Kontakt från youtube, textat den på polska, och laddat upp den igen. Jävligt konstigt!

http://www.youtube.com/watch?v=9SpN9qu8mLo

Det finns ingenting som jag inte skulle ha gjort...

2008-09-03T19:16:00.002+02:00

Jag vet inte, men jag tror jag är nere i en av de värsta svackorna på länge. De senaste veckorna har jag inte tänkt på mycket annat än henne. Jag har aldrig mått så bra som jag gjorde när jag var med henne, när jag somnade med henne på kvällen, när jag vaknade med henne på morgonen, när jag höll hennes hand, etc. etc. romantiserande, nostalgisk smörja ad infinitum.
När anledningen till att man mått så bra plötsligt inte finns där längre är det inte svårt att förstå vilken svängning känslorna plötsligt tar till det värre.
Jobbigast av allt är att jag måste se henne varje dag. Det är svårt att lägga det onda bakom sig när såren rivs upp dagligen.
Förvänta er inte sammanhang eller lingvistiska mirakel i detta inlägg.
Jag önskar bara att allt kunde bli som det var, att jag fick vakna med henne en gång till.

Jag drömde om henne i natt. Allt var fint, allt var vackert, allt var bra.
Jag vaknade ensam i en kall säng till en kall dag.
Ingenting var bra.

I could wait for you all my life, it would be no waste or sacrifice

2008-09-01T09:08:00.002+02:00

Singel igen. Deprimerad igen.

Livet leker. Eller något.

Yeah, jag mår skit, men försöker se det positiva i det hela. Vet bara inte riktigt vad det skulle vara än.

Men det var det finaste halvåret i mitt liv.

I was crawling through a festival way out west - part 3

2008-08-16T14:26:00.002+02:00

Kanske man borde bli bättre på att skriva oftare, men det får vänta till en annan dag.

Hursomhelst, jag har suttit och surfat runt lite den senaste timmen, och i vanlig ordning hamnade jag till slut på aftonbladet.se - vårt lands bästa källa till (ointentionell) humor, och hittade två saker jag reagerade över.

1) http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3112546.ab

En man från Norrbotten (var annars?) bestämde sig alltså, efter att ha bevittnat ett medelålders par stjäla hans grannes båtmotor, för att ladda sitt hagelgevär, bege sig ut på en biljakt och sedan skjuta en av tjuvarna i ryggen. Han är nu häktat misstänkt på sannolika skäl för mordförsök.
-För sin grannes båtmotor.
Inte nog med det, i byn där han bor hyllas han, enligt aftonbladets intevju med hans son, som en hjälte.
Jag kan gå med på att man kan måsta ta lagen i egna händer emellanåt, men det är ju först och främst för att direkt hindra personskada, såsom att förhindra en våldtäckt, en misshandel, eller vad det nu kan vara. Jag kan också förstå att man måste bruka våld i vissa sådana situationer. Men att skjuta någon kallblodigt i ryggen när de springer bortåt, för att denne har begått en småstöld - det är en handling som tillhör ett samhälle vi inte haft i Sverige på över hundra år. Att sedan hans son lägger ut sitt namn i sveriges största tidning och säger "Vad ska man göra när staten inte klarar av att hålla koll på sina svarta får?" ökar bara på tragikomiken. "Samtidigt hyllas han av flera grannar som Aftonbladet talat med.
– Alla här tycker att han har gjort rätt(...)"
Man börjar fundera på när civilisationen ska nå även de mindre samhällena i landet.

2) http://www.aftonbladet.se/karleksex/fragalinn/article3080762.ab

"Jag har funderat på att börja äta p-piller men vill först veta: om man äter p-piller och har sex och han får utlösning och sprutar i mig, är det då jag får orgasm?"
Varför har människor i tolv-trettonårsåldern sex? Antingen är det en alldeles för ung människa som valt att ställa den här frågan, eller så börjar jag bli seriöst orolig över sexualupplysningen bland kvinnor i landet.
-Ja, en kvinnlig orgasm är när en kille sprutar i henne. Verkligen. Jag lovar.

Utöver det är det förstås roligt att OS prioriteras högre än kriget i Georgien på aftonbladets hemsida, och att de artiklar om kriget mest består av att aftonbladet skryter över deras superba(?) övervakning i landet.
"Aftonbladets Mattias Carlsson på plats:" & "Aftonbladet på plats i Georgien".

Förutom det kan jag ju säga att jag var i Göteborg i lite drygt en vecka och arbetade med bevakning inför Way Out Westfestivalen. Något som gav mig, inte bara en fin T-shirt med trycket "Way Out Crew", utan också gratis inträde på festivalen. Där såg jag en massa bra artister, såsom Franz Ferdinand, Flaming Lips, Grinderman, Håkan Hellström, Neil Young, etc. För att inte tala om Broder Daniels sista spelning.
Det var en trevlig helg.

Nu är det bara några dagar kvar innan skolan börjar, något jag ser väldigt mycket fram emot. Ska bli skönt att återfå rutiner igen, att äta regelbundet, sova relativt regelbundet, och för att inte tala om - ha pengar regelbundet.
Jag har även kommit på vad min enminutare ska bli i år. En sak är säker, denna idé är något bättre än Världens första realistiska porrfilm!

Nej, nu ska jag nog promenera iväg och handla lite mat. Tack för mig.

Whatever happens, I'll love you

2008-07-30T19:23:00.003+02:00

Saker och ting är mer komplicerade än någonsin - vet inte var jag har någonting - inte henne, inte ens mig själv.
Förhoppningsvis löser sig allt när skolan börjar igen. Förhoppningsvis är det bara avståndet som ställer till det.
Men som Niccokick-citatet i rubriken säger, vad som än händer är hon den bästa jag vet, och jag kommer alltid att må bra över det vi haft. Jag bara hoppas att det inte är över riktigt än.

Imorgon åker jag med största sannolikhet till Göteborg och lever lite storstadsliv i några dagar.

Det här inlägget skriver jag inte för att informera någon om någonting, utan bara för att skriva av mig.

Back when you were high and mighty, and I was mighty high

2008-07-18T18:25:00.003+02:00

Så nu var man tjugotvå fyllda också - yeah, så går det. Gammal blir man väl.

Det här är ändå en bra sommar, men jag kan inte låta bli att längta efter hösten. Tillbaka till skolan, tillbaka med alla, och framförallt tillbaka med henne.
Det är väl egentligen ganska löjligt hur man kan binda sig vid en person så djupt på så kort tid. Innan vårterminen i år kände jag henne knappt, vi hade nog egentligen inte pratat mer än en handfull gånger.
I februari var jag kär för första gången i mitt liv.
Att nu, fem månader senare, tvingas vara borta från henne i en och en halv månad är smärtsamt.
Nej, jag orkar inte vara emo i dag. Känns så poänglöst, tiden går inte snabbare för det, och det gör bara att jag missar det fina med sommaren.
Den här sommaren är nog en Fine Arts Showcase-sommar. Vem hade kunnat ana att de var så bra? Inte jag i alla fall, men den gode Kjellvander har en magnifik röst, och likaså talang för att skriva.

2008-07-07T01:16:00.002+02:00

Sådär, nu är jag i Karlstad. Anlände igår kväll efter några dagars vistelse i Kalmar, där jag hade sommaren hittills bästa stunder. Ida var jätteduktig och teatern rolig! Saknar redan hennes sällskap men sådant är väl livet antar jag. "Bara" en och en halv månad tills vi ses igen...
Igår drack jag och Stefan löjliga mängder alkohol, och det var ett under att vi ens stod på benen.

Orkar inte skriva seriöst faktiskt.

Tonight I have to leave it

2008-07-01T18:09:00.002+02:00

Ikväll, 21:23 avgår mitt tåg från Vännäs station. Imorgon klockan 07:00 anländer jag i Stockholm. Därifrån åker jag ca en och en halv timme senare till Alvesta där jag har sju minuter på mig att kliva på tåget till Kalmar.
Väl i Kalmar träffar jag henne igen.
Imorgon blir en bra dag. Idag är också en bra dag - jag lämnar äntligen Norrland igen, och har inga planer på återresa förrän till jul.
Bara några dagar till de värmländska vidderna också - då blir det öl med Stefan, Willy och Doff, manusskrivande, filminspelning och en massa andra prima tidsfördriv.

Resten av sommaren kan nog bli helt ok trots allt.

Förövrigt hämtade jag ut mitt körkort idag. Inte så smickrande bild. De borde sluta ta fotona precis innan man skriver teoriprovet - man är för nervös för att figurera på en såpass viktig bild då.

Daniel i norrland, signing off.

I used to wander these streets

2008-06-27T22:30:00.005+02:00

Igår tog jag mitt körkort - hurra för mig...

Saker och ting känns inte som de ska. Jag vet inte, jag är väl bara paranoid i vanlig ordning för att jag är så jävla rädd för att låta mig själv slappna av och bara må bra. Eller så står något inte rätt till... även om det gör det från min sida.

Ångest, tror jag bestämt var ordet.
Men på tisdagkväll åker jag. Det kan blir förhoppningsvis bättre då... om inte annat får man kanske lite mer klarhet i saker och ting när Umeå ligger långt bakåt.

I've got a bad feeling about this

2008-06-21T19:09:00.003+02:00

Nu är det något sådant där i luften igen - något laddat, något som trycker i tinningen, något som framkallar en viss mängd ångest. Som att någonting kommer att falla ned på en och vända allting upp-och-ned i ett ögonblick.
-Eller så är det bara feberrelaterad huvudvärk och halsont.

Förmodligen det sistnämnda, ja. Håller på att bli sjuk - jätteont i halsen och febrig i kroppen. Inte ett dugg roligt med tanke på de konstanta körlektionerna jag har under denna vecka, som faktiskt leder upp till dagen för uppkörning. Usch!

Längtar härifrån - men tänk, nu handlar det bara om knappt två veckor innan jag avlägsnar mig från Norrland. Så enormt skönt.

Ännu en tragisk bortgång

2008-06-18T00:48:00.001+02:00

Kalle Anka/Donald Duck/Anders And
9 Juni 1934 - 2 Juni 2008

2008-06-17T02:14:00.002+02:00

Jag fällde nog nästan en tår när jag för några timmar sedan fick reda på att Stan Winston - den störste specialeffektsmakaren genom tiderna dog vid 62 års ålder igår.
Väldigt sorgligt, jag avgudar den mannen.

And I thought you said summer's gonna take the pain away

2008-06-16T00:21:00.003+02:00

Ett sommarlov av leda.
Är i Vännäs i vanlig ordning - mor och Leif är på husvagnssemester den här veckan så jag är ensam här. Vännäs är ett fruktansvärt tråkigt ställe, och Umeå är inte mycket bättre, för att inte tala om att det kostar mig sjuttio kronor att åka dit och tillbaka. Jag har verkligen ingenting att göra, och det känns - börjar återfå de där ångestattackerna jag sluppit under det senaste året. Efter att ha jobbat hårt två månader i sträck och jobbat aktivt ett antal månader innan det blir några veckor av total sysslolöshet mer påtagliga än vad man kanske räknat med.
Jag längtar tillbaka till skolan, och det är fortfarande två månader kvar.

Men men, om ungefär två veckor har jag uppkörning och efter det har jag förhoppningsvis ett körkort. Sedan blir det en dagstripp till Örnsköldsvik för att gå på Star Warsutställning på muséet. Kan ju bli lite roligt om inte annat - får titta på Anthony Daniels igen. Sedan, i början på juli bär det av till Kalmar några dagar för att hälsa på Ida, och sedan upp därifrån till Karlstad för att hänga med Stefan, Willie och Doff.
Ser väldigt mycket fram emot juli helt enkelt.

Imorgonbitti har jag möte med Soc - önska mig lycka till.

Det är bestämt fyra månader sedan idag. Tiden flyger iväg.

Antagningsbevis

2008-06-13T13:05:00.001+02:00

"Du är antagen till Film- och videolinjen år 2, fördjupning regi, vid Molkoms folkhögskola läsåret 2008/09."

Det är en bra dag.

And summer comes, to knock me off my feet

2008-06-03T14:47:00.003+02:00

Nu sitter jag i mors nya lägenhet i Vännäs. Har befunnit mig i Norrland i tre dagar nu, och jag har redan ångest över det faktum att jag är här.
Saknar verkligen Molkom. Gudarna ska veta att jag inte blir glad om jag inte tar mig in i tvåan. Men jag är dock inte så orolig.

Den här sommaren kommer att suga.
Varför är inte Ida här?

Sista natten med gänget

2008-05-29T17:01:00.003+02:00

Sista kvällen i Molkom. Tar just nu en kort paus i packandet och städningen. Imorgon åker jag till Karlstad, och på lördag sätter jag mig på tåget hem.

Jag vill inte härifrån, jag vill inte bort från alla, jag vill inte hem.

Jag kommer att sakna alla väldigt mycket. I synnerhet kommer jag att sakna Ida, som jag inte lär träffa på hela sommaren, om inget mirakulöst händer med min ekonomi.

Nej, nu loggar jag ut för den här gången, vi ses i Umeå.

Yes I think that everything is gonna be all right someday, somehow

2008-05-12T19:16:00.001+02:00

Billie the Vision and the Dancers släpper snart en ny skiva - inte överdrivet förtjust i de tre låtarna de släppt på myspace. De är bra, men inte riktigt Billie-klass.
Förövrigt spelar de i Karlstad den tionde juni, så jag skjuter nog upp min resa till Umeå till efter det.

Till Ryderup.

2008-04-06T15:25:00.000+02:00

Emil, jag inser att du inte ser på dina ordval på samma sätt som jag gör, men jag uppskattar inte dina kommentarer om "seriefigurzombies" (det var ditt exakta ordval) av det enkla skälet att de, enligt fler än bara mig själv, uppfattades som en direkt pik mot min film.
Jag har aldrig yttrat (medvetet) att jag anser det vara erat fel att Sverigeproduktionen tar tid från våra förberedelser, utan detta inlägg var bara ett enkelt sätt att få ut lite agressioner angående en produktion jag anser ligger fel i tiden i förhållande till min egen, något jag antar att du borde ha förståelse för, då du gått på den här skolan ett år längre än vad jag gjort.
Att du i dina kommentarer på min blogg väljer att inkorporera formuleringar såsom "fröken Johansson", "vänsterpophatt inslagen i rosa papper" är ingenting som direkt hjälper mig att förstå den - så jag uppfattat det - bristande respekten för oss i ettan. Däremot kan jag inte säga annat än att det roar mig verkligen att läsa.

Förövrigt så, jo, jag såg Emmys sminkning, och flera andra tappningar också för den delen. I mina ögon såg det inte ut som sjuka människor, såsom jag förstått att det handlar om i din film, utan snarare såg det ut som sminkade människor. Först och främst beror detta på att den mänskliga kroppen inte blir svart förrän en nekros satt igång (tänk kallbrand), och inte ens då är den egentligen svart, utan snarare mörklila/blå. Det har inte att göra med min "otroliga auktoritet" på zombieområdet, utan helt och hållet med grundläggande kunskap om hur den mänskliga kroppen fungerar.
Men din vision är ju givetvis din vision, jag tyckte bara att det kändes orealistiskt, och som jag förstått det är realism något du jobbar för att uppnå med din film.

Och förövrigt har jag inte gjort någonting för att medvetet klanka ned på dem som sminkar, och jag hoppas verkligen inte att någon uppfattat det så.

Jag uppskattar det du nu i din andra kommentar säger om min film, och jag kan i slutändan även be om ursäkt för det jag skrev i mitt tidigare inlägg.

I heard that you are leaving with the early morning tide, and if I may I'll back my bags and come along

2008-04-05T15:23:00.005+02:00

Idag passerade vi en kvarts miljon tittare på The Clash på youtube. Jag är rätt nöjd.

Nästa vecka åker hela video- och dramalinjen till Enköping för att spela in en Zombiefilm som tvåorna gör som slutprojekt.
Intressant nog är mitt terminsprojekt också en zombiefilm. Regissören för tvåornas film verkar se detta som något sorts hot. Fråga mig inte varför, men därför lägger han gärna in pikar mot mig och min film så fort han kan.
På tvåornas film skall jag spela in och klippa bakomfilmen. Det gör jag så gärna så - jag t.o.m. valde själv att göra det. När producenten sedan slängde på mig att jag även ska hjälpa till att sminka zombierna (tänk emokids - vita i ansiktet och svart runt ögonen) sa jag ifrån, då jag aldrig gått med på, eller ens uttryckt något intresse för, detta. Nu igår fick jag veta att jag tydligen ska jobba med maten en dag också.
Vänta - va?
Där blev jag heller aldrig ens tillfrågad, utan jag fick höra det från min flickvän som är produktionsassistent på filmen.

Så se nu på detta ur mitt perspektiv.
Jag ställer glädeligen upp på att göra bakomfilmen till denna film, som utöver en vecka i Enköping också kommer att kräva ett antal timmar i redigeringen från min sida, och jag ställer glädeligen upp på att vara statist i filmen.
Vad får jag tillbaka? En regissör som indirekt kallar min film för något ur en serietidning inför samtliga fyra klasser, och en producent som utan att ens tala direkt med mig försöker tvinga på mig en massa uppgifter jag aldrig bett om.
Lägg väl märke till att orden "snälla" eller "tack" aldrig kommit ur deras munnar - åtminstone inte riktat till mig, eller mot någon annan då jag varit närvarande.

Kan ni kanske förstå min bitterhet?

Kan även tilläggas att nästa veckas inspelning äter upp stora delar av min tid för förberedelser inför min egen inspelning som äger rum två veckor senare.
Så det här med att "tillit", "respekt" och "ödmjukhet" ska vara de stora slagorden på den här skolan gäller alltså bara från ett håll - från ettorna mot tvåorna. Jag har inte en gång upplevt att jag blivit respekterad för att jag ställer upp och hjälper dem. Jag har aldrig heller märkt av någon som helst tacksamhet för dito. Snarare tvärtom.

Jag blir så trött.

It's not the years, honey, it's the mileage

2008-03-22T16:43:00.002+01:00

Länge sedan jag skrev, mycket p.g.a. att mitt liv varit rätt... överfyllt med göromål på senaste tiden. Sedan tidigare nämnda Göteborgsresa har jag knappt haft en ledig stund. Först blev jag ordentligt sjuk direkt efter GBG, och liggandes i nästan en vecka. Sedan började manusarbetet inför vårproduktionerna på allvar, och vi hade kvällslektioner och heldagar mest hela tiden. Slutligen blev mitt manus ett av de utvalda, men inte förrän i stort sett hela klassen enades emot lärarna och sa att det skulle göras. Jag är evigt tacksam mot alla som hjälpte mig.
Vi har också haft en regiövning som gått ut på att samtliga i video- och dramaettan skulle medverka i tre korta (~tio minuter) pjäser - två i form av skådespelare, och en i form av regissör. Därför har vi inte gjort mycket annat än repat den senaste veckan.
Men nu är det i alla fall Påsklov, och detta innebär ett par dagars vila. Jag har satt upp det som mål att jag ska vara ledig hela påskhelgen, men i och med nästa vecka sätter förproduktionsarbetet igång på riktigt. Då väntar en hektisk (lov)vecka med de sista manusbearbetningarna, bildmanus, regimanus, schema för inspelningstider, och införskaffning av diverse rekvisita och kostym, och dylikt. Veckan därpå kommer att ägnas åt rep med skådespelare, testsminkningar, och andra förberedelser. Sedan kommer vi veckan efter det att åka iväg någonstans i Sverige tillsammans med hela video-dramalinjerna, både ettan och tvåan, och spela in en zombiefilm. Blir spännande. Min zombiefilm blir säkert bättre, haha.
Veckan därpå börjar vårprojektsinspelningarna.

På tal om film så har jag just slängt iväg en enorm discshopbeställning. 28 Weeks Later, Joe Strummer: The Future is Unwritten, Night of the Living Dead (1990), Heart of the Dragon, Straight to Hell och The Assasination of Jesse James by the Coward Robert Ford fick det bli. Man måste unna sig lite ibland. Plus att folk i klassen är skyldig mig närmare en tusenlapp för tidigare beställningar, så...

Idag är det två månader till premiären av Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull. Ska bli väldigt intressant. Jag och Ida såg Raiders of the Lost Ark härom kvällen. Den är utan tvekan en av mina favoritfilmer, och de två hittills utkomna uppföljarna är nästan lika bra, så den nya kommer säkert att bli bra den också.

Burn the land and boil the sea, you can't take the sky from me

2008-02-26T22:36:00.003+01:00

Jag har precis sett om hela TV-serien Firefly plus långfilmen Serenity. Nu minns jag plötsligt varför jag älskar den franchisen så mycket. Väldigt välskrivna karaktärer, med exelenta skådespelarval till dem, bra dialog, bra storyline, snyggt foto, snygg klippning, snygga effekter, underbar mytologi, och äkta känslor - vad mer kan man begära?
Men nu, mer än tidigare, lämnade verkligen slutet på Serenity ett tomrum efter sig. Det tar liksom slut där. Det finns så mycket som skulle kunna berättas i det universumet, men det blir inget mer nu. Väldigt tråkigt!

Förövrigt börjar jag vara väldigt uttråkad av det här lovet. Med undantag för att Markus i videotvåan kom förbi en sväng och dumpade lite utrustning på mitt rum har jag inte sett en levande själ idag. Jag är ensam på hela Västan, och det må vara skönt, men det blir väldigt, ja ensamt, i längden.
Imorgon ska jag jobba på Markus' sidoprojekt i alla fall - förmodligen i form av A-foto och ljus, och på kvällen kan det mycket väl bli av att vi gör Kontakt, mitt senaste sidoprojektsmanus. Postapokalyptisk svart humor - kan det bli bättre?
Sedan på torsdag blir det en reklamfilm om rökning - kan också bli lite småroligt. Men jag måste säga att jag mer än något ser fram emot att åka till Göteborg och hänga med Linnéa. Skönt att komma bort ett par dagar. Och skönt att träffa folk över huvud taget - jag vill ha lite mänsklig interaktion! Denna leda är ju tamefan mördande.

Just find a feeling, pass it on

2008-02-22T17:31:00.006+01:00

Vad är grejen med att jag har blivit så fruktansvärt kändiskåt på senare tid? Jag tror det hela sattes i rullning när jag träffade Juliette Lewis i somras. Var på Sci fikonvent i höstas och träffade Anthony Daniels och Julian Glover, och nu nästa helg ska jag på ett till enbart för att träffa en av mina favoritskådespelare; Lance Henriksen (som ställde in i höstas), och för den delen Ken Colley. Jag blir typ helt uppspelt av tanken att få skaka hand med Lance. Jag skäms!
Och än mer uppspelt blir jag av tanken att sexton, för oss Hong Kongfilmintresserade, enorma namn ska besöka några olika europeiska städer under december i år, och att jag ska till Berlin eller London för att träffa dem. Jag skäms inte fullt lika mycket där, då det inte är något man kan skryta med senare egentligen, då ingen bryr sig om dem.

Men nästa helg är det i Götet, så det är ju ett utomordentligt tillfälle att hänga med Linnéa också, så det gör det hela så mycket mer förlåtligt.

Nu är det lov i alla fall. Vad gör man av sin tid då, tro? Min lärare har förbjudit oss att jobba i helgen, så det är lite drygt. Och Ida åker till Slovakien imorgon. Trist. För mig alltså, kul för henne så klart!

Middag kan vara en idé, över och ut.

If I die clutching your photograph, don't call me boring - it's just 'cause I like you

2008-02-19T10:40:00.003+01:00

Ja, se kärleken. Den nedan nämnda till synes perfekta flickan har fått en något större del i mitt liv nu. Hon må inte vara perfekt förvisso, men hon är ungefär så nära man kan komma. Jag är verkligen kär.
Och det intressanta i ekvationen är att hon verkar vara kär i mig också. Vi är väl inte direkt tillsammans än, men vi spenderar mycket tid ihop, och vi har nått stadiet då vi håller hand och pussas offentligt. Emot mina principer säger ni? Jadå, absolut, men det var alkohol, cigaretter och dylikt också, och vad hjälpte det?

Men jag är nu förhållandevis rökfri faktiskt, inte rökt ett bloss på en vecka, och känner inget större sug efter det heller.

Åter till det (för mig) intressanta; jag tror bestämt jag är lyckligt kär. På riktigt. Livet leker idag!

I've known it all along, like the bone under my skin, like actors in a photograph, like paper in the wind

2008-01-29T20:13:00.000+01:00

Vad skall man säga? Jag kom just tillbaka från en demonstration mot att afghanska flyktingar utvisas till Kabul, där en av dem råkar vara min skolkamrat och kompis Ahad. Väldigt gripande talare må jag säga, alla från politikerna, till mina klasskamrater, till de utvisningshotade flyktingarna. Det stärker min tilltro till mänskligheten att en sådan demonstration annordnas, men det sänker min tilltro till mänskligheten att en sådan demonstration ska behövas.
Jag hoppas och ber till alla gudar att Ahad får stanna. Gå gärna in på http://namninsamling.se och skriv under att Ahad Alizada på Molkoms folkhögskola ska få stanna i Sverige. Det är den mest aktiva namnlistan denna vecka enligt förstasidan.

Utöver det kan jag säga att jag återigen är tillbaka till den gamla vanliga, parhatande Daniel, som drömmer om det perfekta förhållandet med den perfekta flickan, och återigen har jag funnit den jag inbillar mig vara den perfekta flickan. Visst, i slutändan handlar det i vanlig ordning om idealisering av en specifik individ, och i vanlig ordning är det med största sannolikhet ej besvarade känslor det handlar om. Men sådant är livet antar jag.

Jag har en lång, men alltför kort, intensiv termin framför mig, innehållande filmskapande i alla dess former. Den lugna delen av terminen, ni vet - den där obehagligt tysta känslan innan det emotionella stormvädret - avslutas i veckan, då vi med skolan beger oss till Göteborg för att avnjuta film från alla världens hörn på Göteborgs Filmfestival. Det kommer att bli några riktigt fina dagar. Tåget avgår imorgonbitti, and I can't wait.

Nu är det dags att packa för fyradagarsvistelsen i landets näst största stad, och sedan är det dags att sova.

Tack och bock.

...and one more full length record before I go

2008-01-06T02:54:00.000+01:00

En sista uppdatering innan hemfärd.
Hem ja, till Molkom alltså. Vännäs är inte på något sätt mitt hem längre, och jag har inte gjort mycket annat än att längta tillbaka till skolan de här veckorna. Det känns som att mitt liv bara tog en abrupt paus och stannade upp i två och en halv vecka för att se ifall jag skulle stå ut.
Det var knappt.

Värst har förstås de senaste tre dagarna varit - vinterkräksjukan, I has it. Eller, had it i alla fall. Mått riktigt jävla illa de senaste dagarna, men nu ikväll har det varit bättre. Till och med lyckats äta ordentlig mat utan att få kväljningar. Hurra för mig. Däremot så mådde jag för dåligt idag för att kunna åka in till Umeå och säga hejdå till Linnéa och staden. Det var väldigt tråkigt. Men men, mitt liv som rökfri kommer att ge mig ekonomin till att hälsa på henne något oftare - hoppas jag i alla fall. Sedan var det ju det där med att jag inte är helt rökfri än, men det går åt rätt håll. Inte direkt blivit många cigaretter de senaste dygnen, det är ju ett som är säkert!

Ska som sagt bli skönt att komma hem, men det ska bli hemskt att åka hem. Tåg/bussresan blir inte den intressantaste. Åker tåg till Örebro, och buss från Örebro till Karlstad, för att sedan kliva på en buss till Molkom. Jag hinner säkert till skolan i tid till första lektionerna.
Men vad gör man?

Idag, eller inatt snarare, fick jag veta en väldigt intressant sak. Det kommer att hållas en turnerande Shaw Brothers-filmfestival i Europa under slutet av året, där de helt enkelt kommer att visa gamla klassiska Kung Fu-filmer från sextio- och sjuttiotalet. Gäster är Jimmy Wang Yue och Li Ching. Närmsta de kommer hit är Berlin, men jag kan verkligen inte missa tillfället att träffa Wang Yue, så Berlin får det bli.

Förövrigt, vad säger det om ens emotiononella (ja, jag använder det ordet för ofta) tillstånd när man gråter som ett barn till hela sista halvtimmen av Sagan om Konungens Återkomst? Såg den för första gången på flera år ikväll.
De där filmerna är faktiskt jävligt bra, när man fått lite distans till den överdrivna hypen.

Jag har verkligen ingen aning om vad jag skriver egentligen. Kan ha att göra med att jag inte kan sova, och klockan är efter tre på natten. Jisses.

Vi ses back in Molkom Rock City, mina vänner.

No cigarette can cover up the mess I'm in, but it makes me feel less lonely... again... and again

2008-01-01T22:20:00.000+01:00

Så... gott nytt år då.
2007 är avslutat, och 2008 har precis tagit vid - get used to it.
Väldigt lyckad nyårsfest igår faktiskt, trots att den var belägen i ett hus någonstans i skogen bortanför Robertsfors, och trots att jag spydde som en hund där mot slutet.
Inte så mycket mer att säga om festen egentligen. Den var fin helt enkelt.
Hur som helst så är jag rätt less. Inte bara pga den tryckande bakfyllan som fortfarande gör sig påmind varje gång jag reser mig upp eller rör på huvudet för snabbt, utan bara allmänt less då jag känner mig väldigt rastlös här uppe. Det känns totalt poänglöst att sitta här och rulla tummarna, alternativt att ägna sig åt den mentala masturbation som är att skriva putslustiga, alldeles för uttänkta blogginlägg. Jag vill tillbaka till Molkom, och jag vill göra film.
Bara en vecka kvar.

Förövrigt är jag totalt, fatalt, katastrofalt emotionellt efterbliven.

It's gonna be another shitty year, ah-ah-ah, ah-ah-ah

2007-12-30T20:41:00.000+01:00

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag gick på sömnmedicin, flyttade bort från Umeå, började plugga, och en massa sånt.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Hade inga.

3. Blev någon som du känner förälder i år?
Nä, men det finns ett par gravida.

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej.

5. Vilka länder besökte du?
Inget

6. Är det något du saknade år 2007 som du vill ha år 2008?
Mycket.

7. Vilket datum från år 2007 kommer du alltid minnas, och varför?
Jag vet inte riktigt. När jag åkte på intagningsprov till skolan kanske. Men jag minns uppriktigt sagt inte vilket datum det var.

8. Vad var din största framgång i år?
Jag tog mig in på skolan, och fick tummen ur och lämnade Norrland.

9. Största misstaget?
Det vill jag inte säga här.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Ja, sömnproblem, depression, sånt där skit.

11. Bästa köpet?
Hm, ingen aning faktiskt.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Hyra, mat, filmer, cigg, chips, det vanliga.

15. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Carro gjorde mig riktigt glad där en stund. Skolan gör mig riktigt glad.

16. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2007?
Alla Säkert!-låtar, Hets! - Du är också dum, Laakso - Norrköping, Timo - Sweet Marie, lite av varje sådär.

17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jävligt stort både och. Första halvan var mycket ledsnare, medan andra halvan var mycket gladare.

18. Vad önskar du att du gjort mer?
Bra fråga. Tagit vara på sommaren.

19. Vad önskar du att du gjort mindre?
Rökt.

20. Hur tillbringade du julen?
I Mellanå utanför Bjurholm, med världens tråkigaste släkt.

22. Blev du kär i år?
Yes

23. Hur många one night stands?
Ett.

24. Favoritprogram på TV?
Ser inte på TV, men jag säger Scrubs.

25. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nej.

26. Bästa boken du läste i år?
A Riot of Our Own: Night and Day with The Clash

27. Största musikaliska upptäckten?
Laakso kanske?

28. Något du önskade dig och fick?
Ja.

29. Något du önskade dig men inte fick?
Betydligt mer.

30. Årets bästa film?
Vilka filmer kom i år? Jag har så fruktansvärt dålig koll på sånt.

31. Vad gjorde du på din födelsedag?
Jobbade, och hängde med typ... Niklas och Fredrik har jag för mig.

32. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mycket, om man ser till att första halvåret var det värsta i mitt liv.

33. Hur skulle du beskriva din stil år 2007?
Mer pop än vanligt. Mer social än vanligt, mer självsäker, och sådär. Snyggare, haha.

34. Vad fick dig att må bra?
Skolan, och alla människor på den.

35. Vilken kändis var du mest sugen på?
Åh, det var nog Keira Knightley som vanligt. Jag älskar henne.

36. Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
Hum, jag vet inte riktigt vilken som engagerade mig mest.

37. Vem saknade du?
Vissa.

38. De bästa nya människorna du träffade?
Alla på skolan; Stefan, Carro, Björn, etc. etc. etc.

39. En värdefull läxa du lärt dig i år?
Man får det inte roligare än man gör sig, och man blir som man umgås.

40. Citera en sångtext som summerar ditt år?
This is the year
This is the year it all will happen
It's finally here
What I have been waiting for all of my life
--Marit Bergman - This is the Year

Was it like this for you - did you scream until your face turned blue?

2007-12-29T21:51:00.000+01:00

Jag har väldigt mycket att säga. Väldigt många känslor som vill komma ut, ta formen av ord. Ord som kan förklara vad som pågår - inte nödvändigtvis för någon annan, utan snarare för mig.
Jag hittar inte de orden. Jag vet inte hur jag ska släppa loss de känslorna.

Fan.

I believe my heart should be chained inside

2007-12-25T01:51:00.000+01:00

Förövrigt så, The Slaves nya EP låter ju hur bra som helst om man ska gå efter de två låtar som ligger på myspace. Verkligen fantastiskt - klart samma kvalité som Save Me from Yesterday. Jävligt illa att det bara är en iTunes-EP.

Nytt album från Billie the Vision nästa år. Blir intressant, men jag vågar inte ha höga förhoppningar. De har för bråttom. Dessutom var jag rätt nöjd med tre skivor - känns inte som att de kan driva Pablohistorierna så mycket längre, och Billie utan Pablo skulle nog inte riktigt funka. Men jag längtar likaså. Vem blir inte lycklig av att höra Lars' minst sagt knaggliga stämma framföra kärleksförklaringar till kvinnor och män i form av tragikomiska historier om en prostituerad transvestit? Jag blir det definitivt!
Funderar förövrigt på att köpa den här affischen:
De är så fina, de kära Billiesarna.

I mars släpper Pogues en samlingsbox med allt material de någonsin spelat in. Hur fan ska jag ha råd med det?

Aja, nu laddar jag i alla fall hem en massa musik, hemsk människa som jag är. I listan finns bl a Shane MacGowan, Christy Moore, The Wolf Tones, The Tossers, Flogging Molly, The Men They Couldn't Hang och Dropkick Murphys.
Ny Flogging Molly-skiva. Fantastiskt! Ska lyssna på den nu.

Happy christmas your arse, I pray God it's our last

2007-12-24T22:07:00.000+01:00

Nästa år står jag över. Jag har spenderat hela dagen tillsammans med den mest urbota korkade delen av min släkt, och till råga på det, den ingifta sidan av den. Det är inte en rolig känsla att må illa av bristen på intelligens vid julbordet. Det faktum att det enda som diskuteras är ytliga dumheter gör inte saken roligare. När jag sedan försöker styra in diskussionerna på något intressant så räknas det som för tunga ämnen för julafton och jag blir ignorerad.
Det enda som egentligen är värt något med julen nu för tiden är att man får vara materialistisk och förhoppningsvis få några roliga julklappar. Inte ens det var roligt i år:

*Ett helt gäng med gräsliga tröjor från mamma. Jag vågade inte säga vad jag tyckte utan log och tackade.
*Ett par svarta vindbyxor med vita ränder på. Måttet blev rågat och jag sa att de var gräsliga. När fan såg hon mig använda vindbyxor senast? 2003?
*En teservis av min syster. Jättefint och praktiskt. Synd bara att hon gav mig en teservis förra julen.
*Hörlurar till min MP3. Perfekt - synd bara att jag tappade min MP3 på stan igår.
*Ett flashminne. Vad ska jag med det till?
*The Departed på DVD. Vafan? Jag hatar The Departed - den är rakt igenom skräp.
*Kent - Tillbaka till samtiden. Jaja, visst, varför inte?
*Den stora vegetariska kokboken. Fint, tack. Jag lägger den i min hög med tvåtusen andra vegetariska kokböcker jag fått genom åren.
*En till vegetarisk kokbok.

And that's all, folks.
Jag pallar inte med allt detta hyckleri med "hjärtliga gåvor", och "mysiga middagar", när allt handlar om att samhällsnormen säger att man ska sätta sig ned med hela släkten, för att sedan växla ytliga presenter, trots att man egentligen inte ens känner personerna i fråga. Jag tror bestämt jag låter bli att fira jul nästa år.

Jag vill verkligen ha en cigg just nu.

Ni är inte vackrast i världen, världen är vackrast i er

2007-11-14T14:20:00.000+01:00

Jag såg Emil Jensen med Carro igår. Det var väldigt fint! Faktum är att det var hur bra som helst. Han spelade en enormt fin låt, som han inte har släppt vad jag vet. Det är lite drygt.

Tänkte inte säga så mycket mer, återkommer kanske senare.

"Artoo Deetoo, where are you?"

2007-11-12T01:27:00.000+01:00

Så, vad händer i en fattig filmstudents liv såhär i vintertider?

Ja, var ska man börja?
Jag drömde inatt att jag hade internet på rummet. Jag vaknade, och kollade om det fanns något oskyddat nätverk jag kunde komma åt. Det har jag kollat hundra gånger förut, och det har aldrig funnits något. Nu fanns det - så här sitter jag. Sanndröm, någon?
Jag drömde även om att de gjorde långfilm av Sunset Beach.

Utöver det händer inte så mycket. Som jag hintade om i ett tidigare inlägg så har jag slutit mig till den skara av människor jag aldrig tyckt särskilt mycket om (och som jag klankade ned på ganska rejält i min blogg för någon månad sedan) - en sådan som har ett lyckligt, kärleksfullt förhållande till någon av det motsatta könet. Caroline heter hon, och hon är fantastisk. Hon gör mig glad.

Åh, och förra söndagen var jag på ett Sci-ficonvent i Stockholm, och betalade löjliga mängder pengar för löjliga saker. Men jag har aldrig sett så mycket nördar på en och samma gång, och bara det gjorde det värt varenda öre. Jag fick då också äran att träffa Anthony Daniels, och Julian Glover. Till sommaren äger dessutom Europas största Star Warsconvent rum i Ö-vik, då de tänker dra en massa skådisar från filmerna. Blir nog roligt - hoppas på Mark Hamill - det skulle äga.

Men alltså, utöver det har jag inte så mycket att rapportera. Om ett par veckor åker jag till GBG för att hälsa på Linnéa och se Kent. Det blir fint. Jag saknar Linnéa.

Tack och bock.

Tåget lämnar perrongen...

2007-11-03T21:16:00.001+01:00

Nu åker jag hem till Värmland igen.
Tack för den här gången Umeå, tack för den här gången Vännäs. Och tack alla fina vänner, jag kommer att sakna er!
Vi ses till jul allihop, kram på er.

And it's been a while since last time I was here, it's been a while...

2007-10-27T20:56:00.001+02:00

Klockan är åtta på morgonen, sista lördagen i oktober, 2007. Jag kliver av ett tåg. Runt omkring mig ser jag byggnader och människor jag inte sett på nästan tre månader, saker jag nästan glömt hur de såg ut. Men trots att det gått så lång tid, och att minnesbilderna varit suddiga den senaste tiden, så känns det plötsligt som att jag aldrig åkt härifrån. Att jag aldrig lämnade den här tågstationen bakom mig, en vacker kväll i augusti. Jag är tillbaka på den kvällen, där jag och Matilda stod och fnittrade som små barn, åt den blotta åtanken att jag skulle flytta, att mitt liv var nedpackat i en resväska.
Nu står jag där igen. Med samma resväska i hand. Den är inte full den här gången. Och jag väntar inte på ett tåg. Jag klev just av ett, men inte för att stanna. Om bara en vecka kliver jag på det igen. Jag är hemma i Vännäs igen, men inte längre "hemma". "Hemma" är i Molkom, Värmland. Det är där jag bor, och det är där mitt liv är centrerat. Jag har min nya vänskapskrets, jag har min flickvän där, jag har det mesta där nu. Mycket har hänt. En livstid har passerat på bara en höst.
Men trots allt; hej Vännäs. Jag är tillbaka.
För en liten stund.

Do you still walk the streets at night, with the wanderlust you fight

2007-09-28T13:15:00.000+02:00

Jag har återupptäckt Flogging Molly. Fruktansvärt bra band.
Jag känner mig lite småless på all pop idag, så jag kände att något annat skulle vara bra. Och då han som bor i rummet bredvid drog igång Drunken Lullabies på maxvolym blev jag inspirerad.

Jag har egentligen inte så mycket att säga faktiskt. Livet går sin gilla gång, och jag trivs bra med det. Vi håller på med våra minutfilmer för fullt nu. Jag filmar min på måndag, men jag ska medverka i två stycken i helgen, och hjälpa till litegrann på en ikväll.
Det blir säkert bra.

Men alltså, det är ju tillåtet att höra av sig liksom. Jag saknar trots allt alla där uppe.

This place ain't familiar yet, but I'm sure I can fit in here

2007-09-17T20:55:00.001+02:00

En månad i Molkom nu. Eller ja, en månad och en dag. Jag trivs. Enormt bra till och med. Människorna är sköna, skolan är skön, och undervisningen är till mestadel väldigt intressant.
Jag har gjort rätt val med andra ord. Känns skönt att kunna se tillbaka på åtminstone ett bra val i livet när man ligger på dödsbädden.

Jag har bara internet när jag sitter i biblioteket på skolan, så därför är jag inte särskilt aktiv i vare sig bloggen eller på msn. I synnerhet inte det sistnämnda - jag orkar inte direkt logga in på någon webbaserad variant för att prata om ingenting om kvällarna.
Däremot är jag möjlig att nå på min telefon 24/7, och för er som inte har mitt nummer (vem nu det skulle vara) kan jag ju lika gärna skriva det här;

0768-266520

Var inte rädda för att ringa.
I övrigt gör jag inte så mycket - skolan tar upp större delen av min tid. Och det känns som en bra sak; Molkom är inte världens sexigaste ställe. Det finns ett konsum, en mack, en pizzeria och en liten bar. Baren går man bara till på onsdagar, då halva skolan samlas där för att dricka öl och ha det trevligt.
En mysig, begynnande, tradition.

En annan sak som är så fantastiskt med att bo här i de något mer södra delarna av landet är att det är så fruktansvärt nära till allting. På bara lite drygt en vecka hann jag med både ett besök i Stockholm och ett i Göteborg, och det tog mig sammanlagda tio restimmar. Jag är ju van att det tar mer än tio timmar till Stockholm, enkel väg, så det är verkligen en helt ny värld som öppnat sig.

Det var nog allt jag hade att säga för den här gången. Tänkte avsluta med något jag inte gjort på länge;

Senaste tidens soundtrack:
Hets! - Du är också dum (hösten är här, ångestmusiken är ok igen)
Timo Räisänen - If Only a Lifetime
Snow Patrol - Chasing Cars
Billie the Vision and the Dancers - Ghost/Nightmares/City
Håkan Hellström - Magiskt men tragiskt/Kom igen Lena
Emil Jensen - Hela vägen ner
Jens Lekman - You Are the Light
Laakso - The Death of Us
The Coral - Bill McCai/Pass it On
Voxtrot - The Start of Something/Kid Gloves/Firecracker

Yeah I know, I wanna be with you, if only a lifetime

2007-09-10T16:28:00.001+02:00

Författaren av nedanstående text lovar inget som helst sammanhang, så förvänta er inget.

Är det något som stör mig enormt, så är det kärlek. Inte bara min egen brist på besvarad sådan (även om det förstås är där hela störningsmomentet har sitt ursprung), utan i synnerhet på andra människor som faktiskt lyckas med den där till synes omöjliga uppgiften att faktiskt hitta någon som är intressant nog att vara värd att hängiva alla sina djupaste känslor åt, och som faktiskt känner detsamma tillbaka.
Med andra ord; par stör mig.
Och det stör mig enormt att illitterära killar med bristande personhygien och besynnerliga mervärdeskomplex alltid hör till den grupp som har det enklast att träffa någon. Visst, vi har ju kaka-söker-makasyndromet, då de tjejer dessa killar spenderar sina liv med oftast är en bra matchning, men fortfarande, finns det verkligen någon rättvisa i det?
Fast det är klart, ifall kaka-söker-maka- (eller lika barn leka bäst) syndromet verkligen är det som tillämpas på denna primatnivå, så borde det, rent naturligt sett, fungera så även bland människor som inte lider av tre generationers inavel (läs; Molkom/Vännäs), och i så fall kan man tillämpa det klassiska citatet vars upphovsmans namn just nu av någon anledning vägrar infinna sig i mitt huvud; "vill jag verkligen vara med någon som kan tänka sig att vara med en sådan som mig?" (parafras).
Om vi pratade om att ovannämnda illaluktande killar lider av mervärdeskomplex, så lider nog jag snarare av mindervärdeskomplex - åtminstone då det kommer till kärlek. Jag idoliserar tjejer/kvinnor som nog egentligen kanske inte skulle ha något emot att titta två gånger på mig, men jag har en tendens att direkt räkna ut mig ur deras liga, och därmed automatiskt sumpa alla chanser, då jag mer eller mindre medvetet utstrålar vissa "du är så mycket bättre och snyggare än jag"-vibbar, vilket naturligtvis omedelbart snappas upp av föremålet för mitt intresse.
Självklart är det inte alltid så här, kanske egentligen inte ens ofta, men det är tillräckligt för att jag ska skriva ett hundra sidor långt, bittert blogginlägg om det.

Egentligen, det jag vill ha sagt är nog bara att det vore väldigt fint att ha en axel att luta sig mot ibland.

If I lay here, if I just lay here, would you lie with me and just forget the world?

2007-09-03T09:28:00.000+02:00

Tänkte bara skriva en rad och säga att jag lever.
Lever ganska gott till och med, här nere i de värmländska skogarna. Bor i ett litet rum med egen toalett och dusch. I min hyra (som ligger på 3 900) ingår frukost, förmiddagkaffe, lunch och middag, måndag till fredag. Och det är riktigt bra mat också. Finfint.
Går i en klass med åtta andra grabbar (och jag använder ordet "grabbar" för att humorn här är kan bli lite over-the-top ibland. Men inte för att jag klagar. Det är riktigt roligt att sitta och dra dåliga, politiskt inkorrekta skämt om kvällarna), och har rätt spännande lektioner till och från.

I helgen var jag på popdakar i Stockholm med Linnéa, och hennes vänner. Det funkade. Inte världens mest spännande spelning måste jag säga. Jag är less på Laakso just nu.

På torsdag har vi friluftsdag. Då smiter jag och sätter mig på ett tåg till Göteborg, för att senare på kvällen se Billie the Vision and the Dancers (vilket påminner mig, jag måste hitta ett ATG-ombud och hämta ut biljetterna idag), och på fredag blir det Håkan Hellström.

I guess I'm falling for someone half the world away...

2007-08-13T04:04:00.000+02:00

Jag har ångest. Enormt. Och skrattande människor runt mig. Inte den bästa känslan i världen. Kan man aldrig lämna någonting bakom sig och glömma det? Ont.

Be loud and proud

2007-08-12T02:24:00.000+02:00

Way Out West - andra dagen.

Shout Out Louds - såg bara några låtar, men de är ju otroligt bra.
Moneybrother - förvånansvärt bra.
Regina Spector - okej, jag får väl erkänna då, hon är jävligt bra.
Timo - jääävligt bra. Den nya skivan blir ju något alldeles extra (låt oss säga att jag har en säker källa)
Säkert! - sista spelningen någonsin. Fantastiskt! Såg alltså både första och sista. Cirkeln är sluten. Jag är nöjd. Haha.

Men värdast av allt - jag har skakat hand med Juliette Lewis!

2007-08-11T05:14:00.000+02:00

Jag är hos Linnéa nu. Så jag har längtat!

Way Out West's första kväll:

Hello Saferide - jag älskar Annika!
The Hives - Eh, varför är de så älskade för?
Albert Hammond jr - Väldigt bra musik, väldigt tråkig live.
Primal Scream - se ovan.
Laakso - fantastiska som alltid, även om jag bara såg tre och en halv låt.
THE POGUES - Jag har sett Shane MacGowan på riktigt. Jag har hört hans väsande skratt live. De spelade inte Fairytale of New York. Men jag stod längst fram och älskade varje sekund.

Jag har även träffat på Lars Winnerbäck och utbytt några ord med honom. Han är en tråkig jävel utan någon som helst utstrålning. Orka vara en kristen gammal gubbe vid 32 års ålder.

Nu ska jag verkligen sova.

'Cause this is the year, this is the year it all will happen

2007-08-08T16:00:00.000+02:00

Om några timmar lämnar tåget perrongen, och Norrland förvandlas sakta men säkert till ett minne.
Det här är verkligen på riktigt. Det här händer. Snart bor jag inte här längre. Det är dags att dra vidare, att kolla om gräset är grönare på andra sidan.
Hejdå Umeå.
Hejdå Vännäs.
Tack för de här åren!

Vi ses igen.

Kyssar och tack, men nu måste jag gå

2007-08-06T10:25:00.000+02:00

Sista dagen på Ålidhem. Stress - jag ska tydligen flytta redan om några timmar. Jag packar för fullt, och har en färdigmiddag i ugnen som ska fungera som frukost.
Känns bra att väntan på att åka snart är över nu. Det är idag och imorgon kvar. Onsdag kommer att bestå av resfeber enbart.

Nä, dags att fortsätta - vi hörs sen.

When I got back to my empty room, I suppose I must've cried

2007-08-03T02:35:00.000+02:00

Philip Chevron från The Pogues har fått cancer, och har därför hoppat av bandet, förhoppningsvis tillfälligt. Det betyder att jag inte kommer att få se Thousands Are Sailing live, då det är han som sjunger den. Det var väldigt sorgliga nyheter - det är en av deras finaste låtar.

Hela vägen ner från Umeå, hela vägen ner, jag kommer inte sakna dig en sekund

2007-08-02T18:58:00.000+02:00

Flyttnerverna kom plötsligt idag. Ångest, saknad, ledsamhet, glädje, förväntningar, lycka, allt på en och samma gång.

Det blir nog bra det här, men de här dagarna som är kvar innan jag åker känns jobbiga.

Mer röksugen än någonsin.
Åh, visst vet ni att jag slutat röka?

Du är värd att dö för

2007-08-02T09:09:00.000+02:00

Nu är jag inte arg på Kent längre, för nu har jag nämligen två biljetter till deras andra extrainsatta spelning i Göteborg.

Well my heart, it don't beat, it don't beat the way it used to

2007-08-01T18:30:00.000+02:00

Nu vill jag verkligen härifrån.

En vecka kvar.

Det här är verkligen fel plats

2007-08-01T09:43:00.000+02:00

Jag blir så irriterad. Här kliver man upp innan nio sin första sommarlovsdag för att med gott om tid ställa sig i kö för att boka biljetter till Kents löjliga ursäkt till en turné (tre städer? Vem bryr sig om norge och finland), men så släpper de tydligen biljetterna innan nio, istället för prick som det var sagt innan. Så det var med andra ord helt omöjligt att få sig en biljett. Fint, Kent, hoppas det känns bra att det bara kommer fyra skabbkentare som köpt alla biljetter för att de stått i kö sedan klockan åtta förra söndagen eller så.

Ja, jag är bitter.

Förövrigt är jag ledig idag, vad gör man på en ledig dag?

So here we are now, and I can't stop from crying, Lilly

2007-07-31T00:50:00.000+02:00

Jag har halsfluss. Eller, jag hoppas att jag har halsfluss. Håll tummarna för att det är det är ni snälla, jag förklarar varför senare.

Jag fick en lite försenad födelsedagspresent av Matilda idag; Billie the Vision and the Dancers' debutskiva; I Was so Unpopular in School and Now They're Giving Me this Beautiful Bicycle. Det var väldigt fint gjort av henne, och jag blev väldigt glad.

We're burning down the highway skyline

2007-07-29T16:32:00.000+02:00

Nu är biljetten till Way Out West bokad. Känns bra, ska hämta ut den imorgon.

I was thinking about love, and the acid test

2007-07-28T16:56:00.000+02:00

Den femtonde anledningen att fara på Way Out West:

LAAKSO

Come lift and throw me right up in the air

2007-07-28T00:55:00.000+02:00

Jag, Evelina, Conny, Ivana, Micke, Alexander och hans kompis Daniel såg The Simpsons Movie ikväll. Jag hade inte sådär sjukt höga förväntningar direkt, men dagen gick ändå ut på att vi peppade och drog Simpsonscitat. Och jag måste säga en sak; vilken klockren jävla succé! Det märktes att Schwartzwelder, Brooks, och alla andra gamla klassiska författare var tillbaka. Jag har nog aldrig skrattat så mycket åt en film någonsin. Lite, lite vuxnare än serien, med lite naket, lite mer svärande (bara typ goddamn dock) och ett och annat långfinger. Jävligt kul. Jag vill se den igen!

Jag har även lyckats stänga av min telefon utan vetskap att jag visst hade en pinkod på den där jäveln, så nu kan jag inte starta den. Grattis Daniel!

Min hals gör ont.

Du är så varm här

2007-07-26T18:12:00.000+02:00

Ingen vidare dag idag. Huvudvärk, feber, och en nackspärr som inte är av denna värld.

Men jag har en massa bra musik på min dator nu, det är inte fy skam i alla fall.

Imorgon blir det i alla fall The Simpsons Movie - premiärvisningen och allt. Matilda, du vet att du inte slipper undan!

2007-07-25T21:59:00.000+02:00

Can I sleep on your shoulder?
Whisper sweet words in my ear.
Can we go out together?
Can we make out and pretend it’s all there?

Ikväll är en Hello Saferidekväll.

I was crawling through a festival way out west

2007-07-25T18:24:00.000+02:00

Fjorton anledningar att fara på Way Out West (bokstavsordning):

Albert Hammond jr
Architecture in Helsinki
Hello Saferide
The Hives
Manu Chau
Moneybrother
Peter Bjorn and John
The Pogues
Primal Scream
Regina Spector
Shout Out Louds
Säkert!
Timo Räisänen
Voxtrot

Nu är det bara två veckor till jag åker.

Jag måste vara sjuk, sjuk sjuk sjuk

2007-07-24T18:10:00.000+02:00

Feber, huvudvärk, sommarstängt apotek.

Två minuter tills det brakar

2007-07-23T18:23:00.000+02:00

Jag har mycket att säga här, men mina tankar vill inte riktigt komma överens med mitt ordförråd.

Skickade text till alla jag känner, fick inga svar, vilka vänner man har

2007-07-17T14:58:00.000+02:00

Grattis på födelsedagen David Hasselhoff!
Åh, och jag också.

Jag hatar att fylla år, man bli bara äldre. I synnerhet är det drygt då man inte ens får den trevliga uppmärksamheten födelsedagar brukar ge.

Men en laptop blir det i alla fall.

2007-07-15T18:59:00.000+02:00

The Prodigal Son, en av de bästa Hong Kongfilmerna någonsin, har äntligen, efter tjugofem år fått en uppföljare, i form av TV-serien Wing Chun, där två av tre huvudrollsinnehavare upprepar sina roller ur orginalet (den tredje är tyvärr död, men hans karaktär dog i filmen också så).
Hela serien släpps på DVD den tjugofjärde juli, och jag måste övertala Fredrik att förboka den åt mig (man måste ha paypal). Sedan handlar det bara om att hoppas på att jag får den innan jag flyttar.

Åh, lyckan!

Jag höll dig när du föll på nyår, skulle du göra samma sak?

2007-07-15T00:47:00.000+02:00

Jag tappade min telefon idag. Panik! Men jag cyklade ned på byn (är i vännäs) och mötte upp den senare bussen, och tack och lov var det samma buss, och tack och lov låg telefonen kvar mellan sätena där jag suttit.

Jag har ont i huvudet och är hungrig. Ät, Daniel!

Det finns inget att äta.

Fan också!

Säkert! - Faller isär

2007-07-12T13:44:00.000+02:00

Matkoman är total. Jag, Alexander och Conny åt just lunchbuffé på Great Eastern, och är det buffé så måste man ju äta tills det inte går ned mer. And that's what we did. Så här mycket har jag typ inte ätit den senaste veckan sammanlagt.
Men jag skulle nog kunna klämma ned en vårrulle till nu.

Ain't no joke I'm getting out, soon I'm moving on down south

2007-07-12T12:06:00.000+02:00

Nedräkning alltså. Det första jag ska göra när jag kommer till Göteborg (jag far dit först, och sedan vidare till Karlstad några dagar senare) är fan att tända en cigarr för att fira att jag inte är norrlänning längre. Det vore fett med nice som ungdomarna säger nu för tiden.

Då kan jag lämna all olycklig kärlek och alla arkiv bakom mig.
Mindre än en månad kvar nu.

2007-07-11T23:15:00.000+02:00

Jag borde lägga av med bloggen, ingen verkar ju läsa ändå.

Det svider som inte, det är mer en bultande värk

2007-07-11T11:54:00.001+02:00

Jag har nog inte så mycket att säga egentligen.
Igår somnade jag klockan tio - nog det bästa jag gjort i hela mitt liv faktiskt.

2007-07-10T12:08:00.000+02:00

Killen till höger alltså - det är American Dad!

2007-07-09T15:54:00.000+02:00

Kent - Kräm/Verkligen
The Coral - Dreaming of You/Pass It On
Emil Jensen - tamefan allt mannen någonsin skrivit

Jag har kommit fram till att jag faktiskt är väldigt nöjd med mitt utseende nu för tiden. Jag har alltid sett mig själv som ful och tråkig, men på sistone har jag faktiskt känt mig snygg. Utom idag då, för jag har en jätteful tröja med v-ringning - jag ser ut som en brat i den.

Jag tänkte bara säga det.

Jag har förövrigt en väldigt skön arbetsuppgift just nu - jag översätter texter som ska stå i festivalkatalogen och i programblad. Så allt som kommer att stå på svenska om filmer och regissörer (utländska långfilmer då alltså) i årets program är det som jag skriver nu. Jävligt enkelt, och jag får sitta vid en dator och lyssna på musik hela dagen.

Tusen nålar i samma docka

2007-07-09T01:25:00.001+02:00

Ångestcigaretter och midnattsregn.

When you're too in love to let it go

2007-07-08T04:22:00.000+02:00

Jag är väldigt onykter just nu, men jag har haft en förträffligt kväll (med undantag att vissa fick lite för mycket i sig, men det gjorde ingenting). Carl har varit riktigt full för första gången i sitt liv, och jag är stolt över att vara den som söp ned honom (min vodka liksom). Han är en fin vän. En av de finaste faktiskt, jag undrar om han vet det.

Jag har funderat mycket på mina känslor för en viss person ikväll, mest för att vi diskuterade sånt, och för att alkohol gör en ärligare, både mot andra och mot sig själv än vad man någonsin vill. Jag tror att det som hände härom natten var det jag behövde för att få någon slags closure. Eller, alltså, jag inbillar mig det - jag vill tro det. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på hur vackert det vore om jag fick vakna sådär varje morgon med henne - jag kan som inte tänka mig något bättre, inte på något sätt. Jag hatar att ha känslor. Vad mycket bättre det vore om man bara kunde vakna och tänka "fan vad nice det var att knulla med henne". Men hade den där natten varit värd någonting att komma ihåg över huvud taget om jag inte hade haft kvar vissa känslor för henne? Jag vet att det där betydde mer för mig än för henne, och det gör ont. Jag vet inte, jag är för full för att skriva det här. Jag borde vara tyst.

För övrigt, två år med Linnéa nu, idag, och jag saknar henne mer än någonsin. Varför är jag inte i Göteborg?

2007-07-07T05:47:00.000+02:00

Klockan är tio i sex. Varför sover jag inte?
Eller, jag vet varför - för att jag lyckades somna när jag kom hem från jobbet och sov i typ tre timmar. Grattis Daniel, du är så duktig så.
Men nu börjar det fan bli dags, man ska ju orka supa imorgon.

The Death of Us

2007-07-06T13:41:00.000+02:00

Jag åt tacopizza till lunch. Det kände bra.
Men jag har ont i hjärtat. Och då inte på ett bildligt sätt, utan det gör fysiskt ont - skitläskigt! Säkert en hjärtinfarkt eller nåt - cigaretterna och den onyttiga maten blir min död.

Det kommer bara leda till nåt ont?

2007-07-06T11:25:00.000+02:00

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det här faktiskt.
Fast det blir nog bra ändå.

Jag är jättehungrig!

2007-07-05T12:00:00.000+02:00

Linnéa upplyste mig om det här fina Annika Norlincitatet igår:

"Jag tänker alltid för mycket. Andra som träffar en kille kanske tänker han var trevlig, hoppas att det blir något. Jag tänker hur det skulle bli om jag gifter mig med honom, det skulle nog aldrig gå, hans mamma skulle säkert inte gilla mig och han skulle vilja flytta tillbaka till Vännäs där han kommer ifrån."

--Jag lovar Annika, om du gifter dig med mig kommer jag inte att vilja flytta tillbaka till Vännäs!

2007-07-01T00:04:00.000+02:00

Ja, så har man missat Iggy once again. Linnéa ringde från spelningen. Bah!

Idag har jag även missat ett bröllop - Josefin och Tobias har gått och gift sig. Hur fantastiskt är inte det? Känns väldigt tråkigt att man inte var där, men är man pank så är man. Jag önskar dem all välgång i alla fall!

Igår gjorde jag sushi själv för första gången. Förut har jag alltid haft Sofies hjälpande hand. Det blev i alla fall asgott, jag är nöjd!

Nu är det fan Scrubs time.

2007-06-28T22:57:00.000+02:00

Nu är Linnéa och ser Laakso. Jag är glad för hennes skull, hon for ju se Markus.
Men hon ringde tidigare från Billie the Vision, och efteråt pratade hon om hur fantastiskt det var - då blev jag ledsen och avslutade samtalet. Jag vill också vara där, varför är jag inte där?

Imorgon blir nog en bra dag trots allt. Börjar senare än vanligt, men det för att jag har tvättid från sju till tio. Så jag är väl på jobbet typ tjugo över tio, och då chefen inte är där lär ingen bry sig. Jag tänkte även sluta tidigare, och fara hem och städa, och sedan laga mat. Ska bjuda Jorunn på sushi. Blir trevligt. Trevligt att umgås med någon for a change. Dagarna är så långsamma när man är själv. Även om jag förstås hänger mycket med Thomas, men det är inte riktigt samma sak när man bor ihop.

Jag känner mer och mer att Molkom blir något bra. En vändning i den tristess jag kallat vardag i över ett år nu. Jag ser fram emot att börja om, skaffa nya vänner, skaffa ett nytt liv. Även om jag förstås kommer att sakna en handfull människor väldigt mycket.
Men bara en handfull.

Emil Jensen är verkligen mitt soundtrack nu. Hans riktigt deppiga låtar - vad säger det om mitt sommarhumör?

Jag har ett femton dagar långt sommarlov i år - femton dagar mellan då jag slutar på filmfestivalen och börjar på skolan. Det är många veckor att ta igen där - men jag ska till göteborg för att träffa Linnéa och se The Pogues då - så det kommer nog att tas igen med råge. Bara att träffa Linnéa räcker nog för det faktiskt, jag saknar henne så otroligt mycket.
Vilken sentimental gris jag är, usch.
Och The Pogues som sagt. Det blir magiskt.

But I thought you said 'summer's gonna take the pain away'

2007-06-27T00:08:00.000+02:00

Ni vet sådana där kvällar då man saknar något, någon, mer än vad man en vanlig dag tror ska vara möjligt, och den enda tröst man har är en äcklig smak i munnen av alldeles för många cigaretter?

2007-06-23T03:55:00.000+02:00

Ikväll var det midsommar - väldigt trevligt. Thomas och Matilda, plus hennes vänner var här. Det var fint. Jag satt och var sjukt sentimental med Matilda i typ en timme eller nåt, då jag kom på att det här nog faktiskt är min sista kväll i vännäs på riktigt. I sommar bor jag i umeå, och i höst väntar karlstad. Jag kommer att sakna allt, men jag är ändå glad att det är slut. Jag tar det imorgon, jag är för full nu. God natt.

I had a smoke on the balcony - whatever happened to you and me?

2007-06-22T15:52:00.000+02:00

Bille the Vision and the Dancers är nog trots allt världens bästa band. Jag älskar dem!
Väldigt drygt att man inte har råd med deras skivor. Eller några andra skivor heller för den delen. Fattiga jävla praktikantjävel.

Jag skulle ha sparat Pablociggen. Fast samtidigt, då hade jag ändå bara rökt den vid något annat ovärdigt tillfälle.

It's been a while...

2007-06-19T15:35:00.000+02:00

Jag har ju som bekant ingen dator nu, så min internetaccess är minst sagt begränsad. Det är bara när jag smygkollar apberget på jobbet eller då jag lånar Thomas dator som jag kan hålla mig lite uppdaterad.

Hur som helst så ser livet lite annorlunda ut just nu, och mer skall det bli. Till exempel hela grejen med att jag bor i Umeå igen. Det är skönt. Men jag hinner inte göra mig allt för hemmastadd, då jag inte blir långvarig här. Mer om det senare.

Igår sa jag hejdå till Linnéa, för hon flyttar till Göteborg idag. Jag är avundsjuk, och lite ledsen över att jag nog inte kommer att få se henne förrän i augusti då jag hälsar på henne lagom till Way Out West - två flugor i en smäll som di kallart.
Jag är inte helt säker på vad jag ska göra utan henne hela sommaren - jag måste typ vara en man och skaffa fler vänner. INTE min grej.

Tillbaka till att jag inte blir långvarig här. Det är nämligen så att jag i fredags fick ett brev från Molkoms Folkhögskola, där det stod något i stil med "Du är antagen till Film & Videolinjen". Med andra ord så flyttar jag till Molkom, några mil utanför Karlstad, i Augusti. Det känns väldigt overkligt, men det är ju precis den brejken jag skrev att jag behövde för nu ett antal veckor sedan. Det är en skön känsla på många sätt, och en skrämmande sådan på många andra sätt.

I helgen jobbade jag förövrigt på en filminspelning. En kortfilm med ungefär samma team som Våra Discon. Väldigt trevligt faktiskt - jag var inspelningsassistent som vanligt, men hade även hand om Bakom Kullisserna-filmen. Jag filmade en hel del under tagningarna och förberedelser, etc, och har även fått uppdraget att klippa ihop det sedan. Känns ju bra det i alla fall - lite extra credits.

Men.... om ni vill hänga så hör av er - helst via telefon - ingen dator som sagt. Jag jobbar till fem på dagarna, men efter det, och på helger givetvis, så är jag alltid ledig.

2007-06-07T05:40:00.000+02:00

För andra gången på egentligen bara några timmar så har jag lagt ut tjugo kronor för att sitta en timme vid internet.
Det här kan ha varit den längsta natten i mitt liv. Jag gick på en väldigt lång promenad genom Karlstad och konstaterade att det är sjukt mycket äckel i den här stan - seriöst varannan person jag såg hade blågula tröjor och flamestatueringar. Gärna rakade huvuden till det.
Jag känner att jag passar in!
Några random fjortistjejer sa att jag var snygg - typ det mest spännande som hänt på hela natten. Jag sov en liten stund på en parkbänk, men det avbröts när det stannade ett par en liten bit bort. De hade trouble in paradise och stod och skrek på varandra. Med en cigarett hängande ur mungipan släpade jag mig därifrån.
Jag hamnade på en trappa till Karlstad Stadshus där jag sov i tvåminutersetapper under några timmar. En gång vaknade jag av att en ganska onykter gubbe stod och tittade på mig. Han frågade om det var bekvämt, och om jag var orolig för att polisen skulle ta mig.
Det var jag inte - fan vad skönt det hade varit med en varm fyllecell.

Hur som helst, om ca två och en halv timme går min buss till Molkom, där det väntar en sju timmar lång intagning till filmlinjen. Det blir spännande, men jag är för trött och hungrig för att vara nervös. Det kanske är en bra sak, vad vet jag..
Men efter provet och intervjun och allt det där blir det ännu värre - resan hem! Trettio minuter till Karlstad med buss, tre timmar till Stockholm med tåg, och förhoppningsvis hinner jag med tiominutersfönstret så jag tar mig till nattåget till Umeå. Annars blir det två timmars väntan på Stockholm central för att ta ett tåg till sundsvall, och sedan byte till buss där.
Men hur det än blir så verkar det som att jag kommer att vara hemma imorgon förmiddag. Det ska bli otroligt skönt. Jag längtar efter min säng.

Uppdatering:
Nu har nervositeten satt in. Gud, jag vill bara skita i det här och fara hem nu. Usch!

Ta mig till kärlek, ta mig till dans, ge mig nåt som tar mig någonstans

2007-06-02T23:47:00.001+02:00

Imorgon flyttar jag. Back to basics, back to Ålidhem.
Det blir skönt.

Jag har packat ned mina ca tvåhundra DVD'er, femtio VCD'er och åttio CD-skivor. Det tar rätt mycket plats, och väger ganska mycket. Men de gör mig lycklig. Vad skulle jag göra om jag inte haft så många DVD-filmer stående i min bokhylla? Jag skulle inte må bra. Helt seriöst alltså, jag känner ändå en liten smula lycka av att titta på min filmsamling. Jag önskar bara att alla kunde vara filmer som jag faktiskt tycker är bra. Men man kan ju inte få allt här i världen. Knappt ens lite.

Jag bjöd Matilda på världens godaste mat idag; klyftpotatis och ugnsgrönsaker med en röra på tofu, champinjoner och svarta bönor till.
Jag är en fantastisk kock, och skulle kunna bli en bra hemmafru (fast man), så om du är en snygg, högavlönad tjej i min ålder, och behöver någon som ta hand om dig - tveka inte att höra av dig!
Vi drack dessutom Xider till - hur jävla lyxigt är inte det? Givetvis inte någon av oss som betalade den dock, det gjorde min kära mor.
Och en cigg på det sen.
Dock så skickade jag hem henne typ direkt efter maten, för jag blev plötsligt så sjukt stressad över packningen som jag knappt hade påbörjat. Förlåt om du kände dig utkastad, Matilda.

Nu har jag inte sådär jättemycket packning kvar att göra. Känns ju bra det i alla fall. Men så har jag säkert glömt typ hälften.

Jag vet inte om jag kommer att lyckas få igång min dator på ett tag dock, så min internetaktivitet kommer nog att dala den närmsta tiden. Men sådant är väl livet - det är ändå sommar, och då behöver man inte datorn på samma sätt.

//Daniel in Vännäs, signing off.

Today is a good day

2007-05-31T16:19:00.000+02:00

Slutade vid lunch och åt på Cataranias med Matilda, och vi satte oss sedan i solen på SF-taket och rökte, med Billie the Vision spelandes på inte alltför hög volym i min mp3. Sedan for jag hem och i brevlådan väntade ett brev från Molkoms folkhögskola - den skola jag helst vill ta mig in på - där det stod att jag är välkommen till intagningsprov och intervju den 7/6. Helt fantastiskt faktiskt, tänk om jag verkligen tar mig in! Jag vet att jag inte ska ha för höga förhoppningar, men det är svårt att låta bli.

Sedan cyklade jag ned på banken och betalade juni månads hyra, vilket sved lite - så var man 2919:- fattigare. Men äsch, det är det värt. Efter det stundade ett möte på soc, och soctanten verkade väldigt positiv till att jag skulle få flytta. Hon t.o.m insisterade på att jag ska ansöka om att få pengarna tillbaka för hyran jag just betalat. Skitbra. Jag ska förbi där till veckan och lämna in lite kompletterande uppgifter, och sen ska det förhoppningsvis vara kirrat.

Nu ska jag äta strips och quornfilé med grönsallad, och dricka multivitamindryck till det.

Bra dag helt enkelt!

Tonight I have to leave it

2007-05-29T13:00:00.000+02:00

Varför är Shout Out Louds hela tiden etta på min audioscrobbler? Jag lyssnar ju inte alls mycket på dem.

http://www.last.fm/user/Dannejojanson/

Hypen just nu ligger hos Säkert! och Hello Saferide i alla fall. Annika Norlin <3
Ah, men eMiL Jensen är inte att förglömma heller i och för sig.

2007-05-27T20:03:00.000+02:00

The Clash (alltså min första Star Warsfilm) firar 50 000 views på youtube idag. Det ni.

http://youtube.com/watch?v=eRtbYNk4Uak

2007-05-27T19:26:00.000+02:00

1. Vilken svordom använder du mest?
"Jävla" eller "fan" antar jag
2. Äger du en iPod?
Nej
3. Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
07.00
4. Hur många resväskor äger du?
Några stycken
5. Använder du flip-floppar?
Nej
6. Var köper du dina matvaror ifrån?
Hemköp
7. Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden?
Beror på
8. Vilken var den senaste filmen du såg?
Nu blir jag typ osäker här. Men funderar på att se Curse of the Golden Flower nu.
9. Du får ledigt idag. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en kompis?
Varför i hela helvetet skulle jag umgås med en barnfamilj? Jag hatar barn!
10.Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?
Vann jag mycket så skulle jag nog flytta nånstans coolt.
11. Har någon någonsin kallat dig lat?
Jotack.
12. Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare?
Jag gjorde det förr.
13. Vilken CD ligger i din CDspelare just nu?
Timo Räisänen - Lovers are Lonely
14. Vilken är världens bästa artist just nu?
Pablo.
15. Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan och i så fall VAD?
Jag tror inte det.
16. När var senast någon stötte på dig?
I fredags.
17. Vad åt du till middag senast?
Här hade hon jag snott frågorna från skrivit "buffé på andrum". Det är ju så man vill döda! Jag åt förövrigt en linsgryta och ris.
19. Kan du vissla?
Ja
20. Vem var den senaste som ringde dig?Linnéa igår tror jag.
21. Vilken är din favorit attraktion på ett nöjesfält?
Särskrivningslandet - ungefär som spökhuset fast det skrämmer mig mycket mer.
22. Tror du folk pratar bakom ryggen om dig?
Klart de gör.
23. Vilket riktnummer befinner du dig i?
0935
24. Tittade du på tecknat när du var liten?
Ja
25. Hur långt är det till ditt närmaste köpcentrum?
Några mil sådär.
26. Hur många syskon har du?
Tre-fem sådär
27. Är du blyg inför det motsatta könet?
Nej, eller alltså, ja, men jag är ganska blyg. Inte mer för det motsatta könet än för det samma.
28. Vilken film kan du alla replikerna till?
Star Wars 4-6.
29. Äger du några popband t-shirts?
Nej.
30. När flög du senast?
För en månad sedan... idag tror jag t.o.m det blir en månad sedan.
31. Hur många stolar står kring ditt köksbord?
Fyra och en soffa.
32. Läser du för skojs skull?
Ja.
33. Pratar du några andra språk?
Engelska
34. Diskar du din egen disk?
Ja
35. Har du gråtit offentligt?
Ja
36. Har du en stationär dator eller en laptop?
Stationär
37. Försöker du alltid lära dig nya saker?
Oftast
38. Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar?
Just nu och just nu..
39. Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?
Nej, till skillnad från våra vänner väster om atlanten så befinner vi oss inte i ett bakåtsträvande samhälle.
40. Kan du kasta macka?
Jag är expert på det, fråga Matilda!
41. Har du någonsin varit på Jamaica?
Nej
42. Vad har du med dig in på bion?
"När filmen börjar blir det mörkt i salongen"
43. Vem är din favoritlärare och varför?
Fernando, för han är Fernando.
44. Har du dejtat någon av en annan religion?
Nej
45. Vad har du för väder?
Varmt och fint faktiskt
46. Har du en blogg?
Nej, det är bara som det ser ut.
47. Vilka är ditt favoritämne på gymnasiet?
Filmproduktion.
48. Gillar du att flyga?
Nej
49. Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner?
Ärlig, intelligent, rolig, vettig.
50. När sov du senast på golvet?
Inte alls länge sedan faktiskt.
51. Vilken är din favoritdrink?
Jag är ingen drinkare, riktiga män dricker Gredos/spritegrogg.
52. Gillar du din boendesituation?
Nej.
53. Vilken är din mammas hemstad?
Vännäs är ingen stad.
54. Din pappas hemstad?
Vännäs är ingen stad.
55. Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera?
Ett par.
56. Är dina dagar fullbokade och stressiga?
Ja.
57. Hamnade du ofta i trubbel för att prata under lektionerna?
Nej, ingen ville prata med mig.
58. Vilken är din favoritfrukt?
Svårt. Ananas kanske
60. Hur gammal blir du nästa födelsedag?
Tjugoett.
61. Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?
Ja.
62. Tror du på liv på andra planeter?
Ja.
63. Vem var den sista personen som gjorde dig arg?
Leif, varje dag.
64. Tror du att Gud är man eller kvinna?
Om Gud existerar så är "han" inte en levande varelse på samma sätt som du och jag, och "han" har därför inte heller något kön.65. Vad var det senaste du åt?
Sluta svara "buffé på andrum"!
66. Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta?
Motsatta, utan tvekan. Linnéa säger att det är för att jag är bög, jag säger att det är för att jag är straight.
67. Hur valde dina föräldrar ditt namn?
De skulle nödvändigtvis ha något på D, och då de inte hade så bra fantasi så tog de ett av sveriges vanligaste namn. Puss på er!
68. Gillar du senap?
"Stora bröst... OCH MAT!"
69. Vad säger du till dig själv när allt känns svårt?
Jag är inte den uppmuntrande typen mot mig själv om vi säger så.
70. Skulle du någonsin hoppa fallskärm?
Nej.
71. Vilken karaktär från en film påminner mest om dig själv?
Någon sa nångång att Andreas Wilsons karaktär i Ondskan var väldigt jag, så jag antar att jag svarar Jan Guillou.
72. Har du någonsin köpt något från eBay, vad var det senaste i så fall?
Nej
73. Tycker du om att krama folk?
Ja
72. Äger du en digitalkamera?
Nej
73. Vilka kändisar har du blivit jämförd med?
Mark Hamill, intressant nog, och Dennis.
74. Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det?
Ja, sådant hatar jag verkligen, jag blir skitarg!
75. Vilka böcker, om några har fått dig att gråta?
Ingen så vitt jag kan minnas.
77. Vad är du allergisk mot?
Mjölk.
78. Får du dåligt samvete efter du ätit kött?
Jag skulle få det om jag åt kött.
79. Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat?
Det kan man ju fråga sig. Ida tror jag.
80. Vad ska du göra när du skrivit svaret på detta?
Se en film eller nåt tror jag.

I thought you said summer is going to take the pain away

2007-05-26T22:41:00.000+02:00

Jag tänkte komma förbi, sa hon
Eller vill du vara ensam?
Jag vill nog vara ensam, sa jag
Så kom du förbi
Jag är aldrig så ensam som när du är här

2007-05-24T23:16:00.000+02:00

Alltså satan, jag har ångest.
Hannes som gick i min klass har tagit sig in på en av skolorna som jag sökte in på. Kuuuul.
Alltså, missförstå mig rätt, jag är jätteglad för hans skull, men det är ändå inte roligt för mig liksom. Ni fattar.

Låter jävligt egoistiskt, men vadfan, hej jag heter Daniel och har gått arbetslös i ett år. Just nu har jag en praktikplats som mest bara resulterar i frustration och papercuts då jag får göra allt arkiveringsjobb som ingen annan vill göra. Och jag får fan inte ens betalt för fanskapet. Jag känner att jag behöver en brejk, något annat än min vanliga jävla vardag. Jag skulle behöva komma någon annanstans, med nya människor, där jag slipper sitta fast i den roll alla förväntar sig att jag ska fylla, och där jag kan glömma alla problem förknippade med den inavlade jävla småstaden mitt liv kretsar runt nu, all olycklig kärlek, alla gamla vänner jag inte orkar hålla kontakt med längre, alla människor man ser varenda jävla dag, och alla jävla gatstenar som för länge sedan borde ha krossat den otroligt fula stadskärna som utgör Umeå Centrum!

Jag vet att jag inte kommer att ta mig in någonstans.
Vad gör jag då?

Vilken jävla lögn att det ska vara ens bästa tid

2007-05-22T00:25:00.001+02:00

Usch, det är så mycket jag skulle vilja skriva här nu, men jag är för dålig på att överföra mina känslor och tankar till ord.

Men jag antar att det handlar om oro, ledsamhet, skadeglädje, avundsjuka, och längtan.

2007-05-20T22:51:00.001+02:00

Skriver inte så mycket längre - ingen inspiration. Kanske för att det inte är så mycket upp eller ned just nu. Ingen yrselframbringande topp med eufori, och ingen sån där ångestbrunn.
Livet flyter på, jobbar för fullt på filmfestivalen på veckorna och sover på helgerna. Just den här helgen blev ju lite speciell - eller, fredagen blev det. Då smet jag tidigare från praktiken och hängde med Linnéa, och tagade sedan along när hon och Anneli bestämde sig för att supa för att överleva Kulturnatta. Väl behövligt med alkohol om man ska stå ut på en sådan tillställning (no offence till Thomas - du gjorde ditt bästa), med usel musik och en massa andra människor (eller djur som jag brukar kalla dem) som också druckit sig tanklösare än vanligt.
Jag vet inte var jag vill komma med det här, jag trycker bara på slumpmässigt utvalda tangenter och de råkar bilda den här högst meningslösa texten.

Anyway...

Resten av helgen har bestått av att jag suttit vid datorn, sett på lite film och serier, och spelat basket med Matilda.
Just ja, det har jag nog inte sagt nej, jag och Matilda har köpt en basketboll som heter Supa (det står det på den - faktiskt!). Vi måste skriva dit typ Röka, Knarka och Slåss, så har vi oss en prima boll.

Anyway igen...

Jag ska nog lägga mig och sova nu. Och längta till morgondagens lunch - jag har nämligen gjort en sjukt god pastasallad, som jag lyxat till med välkryddade quornbitar - och svindyra soltorkade tomater i vitlöksmarinad.

Men innan dess måste jag lista Senaste tidens soundtrack:
Säkert! - Och jag grät mig till sömns efter alla dar
The Raveonettes - Love in a Trashcan
Laakso - Second Winter/Laakso/Worst Case Scenario/Aussie Girl (akustisk)
Shout Out Louds - Tonight I Have to Leave it/You Are Dreaming/Streams of Whiskey (feat. The Essex Green)
Joaquin Phoenix - I Walk the Line/Ring of Fire (härlig omväxling från orginalen)
David Fridlund - White Van
Coldplay - Yellow
Billie the Vision and The Dancers - Take Me To the Boats/Damaging This apartment/Overdosing With You (feat. Annika Norlin)/Stick To You
Sahara Hotnights - Cheek to Cheek

2007-05-17T21:45:00.001+02:00

Ångest

2007-05-16T19:07:00.000+02:00

Men oj, hur kan man påstå annat än att Säkert! är en otroligt bra skiva?
Lyssnar på hela skivan för första gången nu.

A long time ago, in a galaxy far, far away....

2007-05-15T23:18:00.000+02:00

Sommaren 1999, jag fyllde tretton år, och Star Wars Episode I: The Phantom Menace hade premiär. Under den stora väntan på den första nya Star Warsfilmen såg jag givetvis trailrarna om och om igen på vår stackars 56k-uppkoppling, tittade på bilder och drömde mig bort till en värld av ljussablar, rymdskepp, och Wookiees. Jag upptäckte då i allt mitt googlande (eller Altavistande kanske man skulle kalla det) ett fenomen som skulle komma att förändra mitt liv; Star Wars Fan Films - dvs. hemmagjorda kortfilmer där nördar hoppar runt med ljussablar och strålpistoler. Det öppnade mina ögon för att vem som helst faktiskt kan göra film, och att vem som helst kan, med en viss möda, få se sig själv med kanske det häftigaste som någonsin uppfunnits för silverskärmen; en ljussabel.

Några månader senare, i en bildsal på Hammarskolan, upptäcker jag och Thomas att en av skolans digitalkameror kan filma hela femton sekunder (som sparades på en 3,5-tumsdiskett), så vi kunde helt enkelt inte motstå frestelsen att koreografera tre rörelser i det som skulle komma att bli min första screenfight - dem som känner mig vet vad sådant betyder för mig. Vi hade inga pinnar vi kunde använda som props, utan låtsades helt enkelt att vi höll i något och slog i luften mot varandra. Efter en kvälls arbetande i Paint Shop Pro fick jag fram ett föga imponerande resultat, men ändå något som jag satt och tittade på i timmar och förundrades över - jag slogs med en ljussabel!

Under resten av min högstadietid fortsatte dessa korta små tester att spelas in - dock med faktiska pinnar att fäktas med, och effekterna utvecklades till åtminstone något mer nämnvärda. Men det var alltid samma sak - en vinkel, några få rörelser, och så inget mer med det.
Sommaren 2002, cirka en månad innan jag började gymnasiet (första gången) spelade vi - jag, Thomas, och en kille som heter Alexander - in vår första duell som faktiskt var mer än bara några sekunders test. Dock så filmades den fortfarande på en digital stillbildskamera i elva bilder per sekund, så kvalitén var ju inte direkt något att hurra för. Detta kom att bli den första videon jag klippte digitalt. Det resulterade i en en minut och arton sekunder lång "film" som fortfarande ligger i ett ofärdigt format på min dator under titeln "ROUGH_CUT.WMV".

Senare samma höst hände något i Fan Filmscommunityn - en tävling kallad The Lightsaber Choreography Competiton startades. Jag såg med förundran hur Ryan vs Dorkman (nu en av de mest sedda videosarna på Youtube) släpptes, och vann tävlingen, och jag drömde om att själv få vara med i nästa upplaga av tävlingen.
Så blev det inte.

LCC2 ställdes in då alltför få ställde upp i den, men återuppstod i form av LCC2,5, där en viss Brandon Flyte vann. Året därpå vann Brandon igen, då tillsammans med Ryan Wieber från Ryan vs Dorkman. Alla dessa tre videos är nu kända, inte bara i direkta fan filmscirklar, utan över mer eller mindre hela internet.

När det ytterliggare något år senare var dags för LCC4 tog jag mig i kragen och övertalade Carl om att ställa upp. Det blev min första Fan Film sedan Rough Cut, och vi slutade upp på tredje plats av femton tävlande. Videon - The Clash - har i skrivandes stund närmare 40 000 visningar på Youtube, och ökar med mellan 5oo och 2000 varje dag.

När det, lite drygt ett år senare - mars i år - begav sig med LCC5 tänkte jag först inte ställa upp - jag och Carl hade glidit isär varandra och hade ingen direkt kontakt längre - men så pratades vi vid om det och kom överens om att det vi måste visa att vi förtjänar bättre än en tredje plats, så vi satte igång att planera inför vårt bidrag till årets upplaga. Vi lade ut några hundralappar för kostymer och rekvisita, lånade Hamnmagasinet i två dagar och filmade Minor Threat.
Det blev hela arton bidrag i LCC5, några riktigt bra, och några favoriter sedan tidigare (tvåan i LCC4 t ex) ställde upp, så det blev minst sagt hård konkurrens, och jag hann bli rätt säker på att vi inte hade någon chans. Men så när resultaten från omröstningen släpptes igår så stod det klart; vi vann!

Sju år efter att jag gjort min första två sekunder långa duell har jag till slut lyckats få mitt namn säkrat i Fan Filmshistoria. Det låter kanske löjligt, och det är det nog också, men det känns bra att få lämna ett avtryck i något som varit en så stor del i min uppväxt, och att genom denna video, denna faktiska kortfilm, få säga adjö till den genre som visade mig att det jag vill göra är film. Minor Threat är med allra största sannolikhet (men man ska aldrig säga aldrig) min sista Fan Film, och jag är sjukt stolt över den, och de framgångar den nu nått, och den känns som en värdig avslutning av ett kapitel i mitt liv.

Så tack Fanfilmcommunityn, kanske ses vi igen!

Vår första duell - den allra
första film jag någonsin gjorde

Rough Cut - den första riktiga
duellen

The Clash - tredjepristagaren
i LCC4

Minor Threat - vinnaren i
LCC5